Den 6 juli 1917 gjordes i Åsens by, under Lars Levanders ledning, följande
inspelning på en fonograf med vaxrulle. Det är End‑mun,
Erkols Anna Olsdotter född 1859, som berättar om Byönn
nest työlbu. Version två har behandlats med ljudprogrammet
Audacity för att reducera bruset och höja tonläget något. Version tre är inspelad 95 år
senare.
Appendix B i boken, sidorna 521-544, handlar om denna berättelse. Texten (textversion 3 a
med översättning 2) finns på s. 526-527.
End‑mor berättar ("obehandlat" CD‑ljud).
End‑mor berättar (brusreducerad; version).
Bengt Åkerberg läser End‑mors berättelse.
Byönn nest työlbu
E wa mes Trappmas-faðer ulld westri stammneð et työls o å og add mųä minn sig og ǫ
war ǫ sytn o ðier ulld klyva.
O sę add ǫ ula go ien bįestweg ǫ sę, mes ðier add kumið åv westeðait, dar e wa so sikkt,
so an ulld far umringg min estn. Og ǫ add gai fromǫ gamman a nogum momstaskallum, og
eð add dǫ‑nt we ba ti, femtǫ minute ses ǫ add feri feld byönn add kumið attonað
an og.
Sę add die kumi daita bu samtiðut, o gubbin min estn o mųä min dietär, o byönn.
Sę add‑n faið ev inn mųär i buðę og, dietär ini buðę og estn unde gamman, där upp
duktigan jälld. Sę add byönn we da ringgum buðę iel nǫtę o winnt fuäsklågum og ollum …
oll liuätiet‑n add faið i, o työruätum o aik iel nǫtę ollt tast eð add uärt liuäst
um morgun.
Men sę add Trappmas-gubbin pakkað, an, o fe jųätyvy bjärreð, fö ða willd‑n int
wårå.
Björnen vid slåtterboden
Det hände när Trappmasfar skulle västerut till gräsområden vid fördämningen för att
slå. Han hade sin fru med som var havande. De skulle klövja.
Då hade hon velat gå en genväg, när de hade kommit västerut ditbort, där det
var så sankt, att han skulle gå runt ikring med hästen. Hon hade gått framför några
månstabors förtak, och det hade inte dröjt mer än tio, femton minuter sedan hon hade
gått, förrän det också hade kommit en björn bakom henne.
De hade sedan kommit till kölboden samtidigt, både gubben med hästen och
hustrun med getterna – och björnen. Han hade då varit tvungen ta in husmor och
getterna i boden och hästen under förtaket och tända en duktig eld. Sedan hade
björnen stannat i närheten av boden hela natten och kastat murkna stockar och allt
skräp, han hade fått tag i, och tjärrötter och dylikt ända till morgongryningen.
Men sen hade det varit Trappmasgubben som hade packat och farit hemåt över berget,
för där ville han inte vara.