Sundagsskauln o tunggleð
Kapelleð upǫ Ǫsum.
E wa fö langų sę i Ǫsbymm. I minnes it ollt sos e war, men sumt so i ser åv i bo rett o riktut. I wa fel åtta år o Jan Nordin, kusin men, wa mjäst niu o Lass-bruä fem og iet åvt. On tiðę war Emnéus prest i Ǫsbymm.
Warum naug ti krippe so ginggum i sundagsskaulam niði kapellę för Emnéus. Addum bilderbyöke ðar ulldum klister inn ien bild werr wiku. Prestn biretteð um aikt so stuäð i bibbeln og an uteð olltiett min ien glåmåstşyör. Belldum spyr an um ollt so war. An suäreð ǫ ollt o tykktum an wa liuätkunnun.
Ien sundag spuärd ig ette nǫr an truädd fuäst mennistşą ulld land ǫ tunglę. An suäreð: ”Ollder! Guð a gart mennistşu fö te livo jär ǫ juärdn!” Jan tykkt e wa fel li förstå ðier ulld dugo kum dait nosn. Men Emnéus wart lite fren o saggd e wa sos an add sagt, o nų addum wįð akudira ferdut um e-dar. I jällt minn Jan, men saggd it noð.
Ferðer ǫ tunglę. NASA.
Mes dşingum iemat warum Jan og i wenest feturvaðer yvyr ur ųäkunnugan prest addum. Akudireðum o tykktum e wa grą tuäkut eð Emnéus add sagt. Innǫ kamum iem, addum wį bistemmt ulldum it go i om-da skaulam no mįer. E wa ju irrlärur an lärd aut! Lass föstuäð it wisǫ warum so feturvaðer, men ute go ðait an og. (E tuäg 16 år tast twä mennistşu landeð ǫ tunglę, somon 1969.)