Dalska     Skrievum!     Istorrjur     Kumiur     Dikter     Lekker     Um mig

Leksą i engelska

Eð wa fö femti å sę i Ǫsbymm. Ig minnes it ollt sos e war. Mitşi so i ser åv i fil, men sumt i rett o riktut.

Dşinggum i skaulam, i femmun. Addum byrt ǫ leso Engelska, för Elsa Wimelius. E wa wanlit finggum leksų, fem eld sjäks mieningger so uldum yvyrsett að engelsk. Ig wa nuäg min leksum, men Lars-Ierik, Timber-Ingemar o Digebjärgs-Olle wa wenest arvuge min leksum. Die willd olltiett skriev åv eð ig add gart. Teut saggd i frǫ, men die brygd it sig, etǫ skrieveð åv endǫ. Die tuäg skrievbuätşę main y skaulwäskun, dar addum rast.

I wiss int ur ig ulld bell inde ðiem skriev åv. Sę kam ig ǫ eð. Ig ulld dşäro leksų tuäkut! Nesta gaungg add i gart tau fil i werrum mieningg. Die tuäg skrievbuätşę o skrieveð åv ollt. Mes e wart leksförör, fikk Olle go framm a tavlun o skriev fuäst mienindşin. Elsa saggd ”Men Olle då!” og undres ǫ ur an add bellt fǫ til e so liuättuäkut. I wart funndisam, för i tykkt int e wa so fait min twä filstavningger.

Innǫ Elsa add rie aut ollt so wa fil min om-da stuttmienindşem, tykkt i synd umm Olle o wa liuätglað int ig add fai go framm. E wa tråy stufil, so ig add gart autǫ te witǫ umm eð. Lars-Ierik fikk o gå framm o skriev ien mieningg, men an add ju uärteð warna so an add retta til iettdie fileð.

Eteråt wa ðie jäloker, men i dugd fekla teut at wesst tråy filę, so Olle add råkað aut för, add i gart siuäv. Ig waist eð ig add skrievað ǫ mainum lapp, so ig add gemt i fikkun.

Sę war eð inndşin so willd skriev åv no mįer.

  Mats Westerling

Flikar: Älvdalska, Vi skriver!, Historier, Roliga historier, Dikter, Länkar, Om mig.

Listmenyer: Vi skriver älvdalska!, Några alfabeten, Tangentbord; Söndagsskolan, Vinterväglag, Sovmorgon, Läxan, Byxbaken; Roliga historier #1-3, Roliga historier #4, Vem är vackrast?, Tiden, Han såg …, Stolligheten här i …

 

Läxan i engelska

Det var för femtio år sedan i Älvdalsåsen. Jag minns inte allt, så som det var. Mycket av det jag berättar är fel, men en del är både rätt och riktigt.

Vi gick i skolan, i femte klass. Vi hade börjat läsa Engelska med Elsa Wimelius som lärarinna. Det var vanligt att vi fick hemläxa, fem eller sex meningar som vi skulle översätta till engelska. Jag var noga med att göra hemläxorna, men Lars-Erik, Timber-Ingemar och Digerbergs-Olle var ganska slarviga med att göra läxorna. De ville jämt skriva av det som jag hade skrivit. Till slut sade jag ifrån, men det struntade de i och skrev av i alla fall. De tog min skrivbok från skolväskan medan vi hade rast.

Jag visste inte hur jag skulle kunna hindra dem från att skriva av. Men så kom jag på det. Jag skulle göra hemläxan på ett galet vis! Nästa gång hade jag gjort två fel i varje mening. De tog skrivboken och skrev av allt. När det blev läxförhör, fick Olle gå fram till svarta tavlan och skriva första meningen. Elsa sade: "Men Olle då!" och undrade hur han hade kunnat göra en sådan jättetokig översättning. Jag blev fundersam, för jag tyckte att det var väl inte så farligt med två felstavningar.

Innan Elsa hade rett ut allt som var fel med den där korta meningen, tyckte jag synd om Olle och var jätteglad att det inte var jag som hade fått gå fram. Det fanns tre stora fel som jag hade gjort ovetandes. Lars-Erik fick också gå fram och skriva en mening, men han hade ju blivit förvarnad, så han hade rättat til ett av felen.

Efteråt var de arga, men jag lyckades till slut förklara att de tre värsta felen som Olle hade råkat ut för, dem hade jag gjort oavsiktligt. Jag visade vad jag hade skrivit på min egen lapp som jag hade gömt i fickan.

Sedan dess var det inte någon som ville skriva av mina hemläxor.

 

Uppdaterad

 

Lyssna på älvdalskan! MW läser webbsidan. MP3-spelare (klicka på "triangeln"!)

Flash Player saknas. Prova att hämta mp3-filen!

Agard    © 2007-2012 Mats Westerling